Leendets makt
Alltid på väg in i det okända?...
Så är det väl att vara människa. Och har det väl varit i alla tider.
Exploatering av den materiella världen bestående av saker som stål, kol, olja (liksom levande organismer i form av växt- och djurkroppar, som tex virke och torsk) har sina begränsningar. Den materiella världen kan mätas och vägas eller uppskattas och sätter ramar som vi måste förhålla oss till.
Förvisso kommer den materiella världens storlek alltid i absolut mening att för oss förbli okänd. Vi kommer sannolikt alltid att kunna hitta lite mer malm, lite mer kol eller olja, eller avverka något träd till. Men av omsättning och omdirigering av naturens rikedomar följer konsekvenser. Vi rubbar en balans. Sker det i mindre skala är det helt i sin ordning. Vi är ju själva en del av balansen.
Det är när vi, liksom en kavaljer som tar ut svängarna i en vals så pass mycket att hans dam faller, som ett tydligt problem uppstår. Hon må vara attraherad av honom och hans fysiska krafter, men använder han dem på ett alltför oförsiktigt sätt så är risken stor att han inte får någon andra dans.
Svängar som vi, mänskligheten, tar med vår partner, planeten vi bor på, är inte sällan lite i häftigaste laget. Våra aktiviteter idag leder till sjunkande grundvattennivåer, sjöar som försvinner, skogar som krymper, odlingsbar jord som krymper, betesmark som blir till öken, fiskbestånd som kollapsar, förändringar i klimatet med bla för med sig att isar och glaciärer smälter, havet stiger, floder sinar, skördar försämras och stormar blir mer destruktiva.
Försurning, övergödning och spridning av kemikalier som leder till att man idag i analys av blod från navelsträngen från nyfödda kan hitta 287 kemikalier (varav vi vet att 180 är cancerframkallande hos människor och djur, 217 är giftiga för hjärnan och nervsystemet, och 208 förorsakar medfödda fel eller onormala utveckling i djurförsök)* ställer oss en del frågor.
Kanske kan vi inte längre leva som om jorden var platt och till ytan oändlig?
Kanske är det sedan en tid redan en förlegad idé?
Det handlar om oss. Om att finnas till. Om att vara. Om att utvecklas. Vi tillsammans.
Det handlar om något tidlöst, alltsedan människan blev människa. Det vi har tillsammans.
Det handlar om att vi hör samman.
Det handlar om att hålla samman.
Det handlar om att visa varandra att vi vill höra och hålla samman.
Materiella saker och strukturer som vi byggt kanske inte alltid håller i evighet,
men vi gör det, om vi vill, om vi väljer det.
Bär vi ett leende mot varandra kan världen runt om oss rasa samman, det är inte så farligt.
Med ett leende är vi alltid hemma.
ERIC WESTERBERG
Referenser
* Lester R. Brown "Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda jorden!" Addera Förlag 2008, sid 130. http://www.planb3.se/
Jane Houlihan et al., Body Burden: The Pollution in Newborns (Washington, DC: Environmental Working Group, 2005).
Schysst att du hittat ett forum för dina åsikter. Jag följer dem med spänning...
Härligt inlägg Eric!
När jag läser dansliknelse-metaforen tänker jag på upplysningsfilosofen Bacon som beskrev naturen som en argbigga för mannen (tekniken och förnuftet) att tämja. Och en dans.
Dagens miljöpolitik utgår från miljöskydd. På med rugbyskydden! Vissa tacklingar är förbjudna - man får inte avliva motståndaren.
Att bygga partnerskap handlar som du skriver om att ta av sig skydden och mötas i leende.
Hur stor är inte den övningen - att möta världen med ett leende!
Tack
Jag har varit inne på tankar som liknar dina, men min utgångspunkt har varit våra basbehov. Att det borde vara människan naturliga sysselsättning att tillgodose sina basbehov: att äta , ha någonstans att sova, ta hand om sina barn. I dagens samhälle tar livsmedelsindustrin hand om att producera vår mat, hantverkare vårt boende och skola och dagis tar hand om våra barn. Själv sitter man på ett jobb som egentligen har väldigt lite med ens eget liv att göra. (långt ifrån att tillgodose sina basbehov).
Detta specialistsamhälle skapar ju högre materiell välfärd men också en osäkerhet. Tex om våran cirkulationspump till värmesystemet går sönder behöver jag en rörmockare för att få värme. På ett teoretiskt plan tror jag att vi skulle vara lyckligare av att leva i enklare och robustare system som man själv kan överblicka.
Nu när jag är hemma och är föräldraledig med Jonatan och Benjamin och pysslar med basbehov hela dagarna så märker jag att jag missat en ganska viktig detalj. Mötet med andra människor som du skriver om. Visst kan man gå på öppna förskolan och prata om dålig snöröjning , men jag saknar verkligen att få vistas i ett reellt sammanhang med andra människor som man gör tex på en arbetsplats. Samtigt är det svårt att slita sig från västerlandet hårt inpräntade kultur att lycka är att göra något viktigt och att lyckas med det. Det är svårt att bara luta sig tillbaka och försöka leva ett lyckligt och bekvämt liv. Jag skulle gärna ha utvecklat detta mer men nu kräver mina barn att jag ska tillgodose deras basbehov av eftermiddagsfika
Mycket sånt här diskuterade vi på utbildningen i Norrköping. Jag tyckte det var jätteflummigt då, men samtidigt anser jag att alla miljöproblem inte kan lösas på teknisk väg. De allra flesta miljöproblem ligger i människans beteende. Att försöka få den stora massan människor att förstå att man inte kan överutnyttja vår jord hur mycket som helst är inte helt enkelt. Vi läste en bok på utbildningen som heter "The Selfish Gene", riktigt bra bok enligt mig. Läs den om du inte gjort det! Jag fick ett annat perspektiv på varför man agerar som man gör.
