Räntefria studielån
Räntefria banker
Spara först, konsumera sen
Vi må leva i våra små drömvärldar och den kollektivt skapade drömvärlden (konsumtionssamhället i stort som det ser ut idag) ett tag, men tappar vi kontakten med den fysiska verkligheten och naturlagarna, ja då kan man vara så säker på att de förr eller senare kommer att ta oss ner på marken igen.
Krasch.
Eller håller knäna?
Vilka vingar kan dämpa landningen?
Det är ett faktum att människor som regel har behov av att finansiera vissa saker i ett tidigare skede i livet, för att senare betala tillbaka den totalt lite större summan som lånet med ränta blir. Jag tror inte på att totalt förbjuda banker att ta ränta på utlånade pengar. Frågorna rör kanske snarare bla hur lån till privatpersoner ska få ges, vad för slags saker som det ska vara ok att låna till, och vad som inte ska vara ok?
SMS-lån? Telefon-lån? Nej.
Studielån? Huslån? Ja.
Lån till renoveringar/ombyggnationer på hus? Ja, med redovisning med kvitton som bevisar att pengarna använts till just det och inte till en Thailandsresa.
Det är skillnad på konsumtion och investeringar. Lån med ränta till konsumtion har tydligt visat sig vara ett brott. Det återstår bara att föra in det i lagboken.
Spara först, konsumera sen.
Suicid kapitalism?
The unpaid debt will lead to bankruptcy of banks, which will have to be nationalized, and State will have to take the road which will eventually lead to communism."
Karl Marx, Das Kapital, 1867
Har han rätt?
...eller vilka nya spelregler på marknaden
kan rädda kapitalismen från att inte ha ihjäl sig själv?
Ett sjätte trappsteg?
I vår strävan att växa och utvecklas som människor så tror jag nog att den gamle Abraham Maslow skissade en ganska fin modell, den som ofta refereras till som "behovstrappan".
Det nog handlar om att tillgodose först de mest grundläggande fysiologiska behoven för överlevnad (mat, sömn, värme etc)... för att med fingerspetsarna successivt sedan kunna utforska någon form av känsla av trygghet... som när den blir mer stabil kan få oss att söka efter att känna oss delaktiga och att vi tillhör en gemenskap.
Känner vi oss tillräckligt delaktiga och tillhörande i olika sociala grupper kommer nästa sak vi aspirerar på att handla alltmer om vår egen självaktning (vilka vi upplever oss att vara i förhållande till andra)... och ju mer vi känner oss veta vilka vi är i förhållande till andra, kommer vi i perioder att kunna röra oss på en yta där livet för oss handlar om det sista av våra grundläggande behov: självförverkligande, att vidare utforska vilka vi är, oberoende av andra. Något ungefär sådant har jag förstått det som att den gamle Maslow tänkte på sin kammare.
Våra grundläggande behov kan ju vidare tillgodoses på så många olika sätt. Läser vi av signalerna från naturen som på så många områden inte mår bra skulle man kunna dra slutsatsen att vi idag i aningen för stor utsträckning är materiellt orienterade i våra sätt att tillgodose våra behov.
Som en gosse med solsken i blick tror jag därför att vi kommer att röra oss mot en ekonomi där den ekonomiska aktiviteten alltmer utgörs av produkter som i ökande utsträckning är "immateriella" i sin natur, som tex kunskap, kommunikation, kretsloppsmedvetenhet, kreativitet, kultur, konst etc.
PR-industrin har nog de senaste 50 åren blivit allt duktigare på att spela på tex vår självkänsla. Att som individ veta vem man är i så ett komplext samhälle som dagens, det så kallade "globala samhället", är kanske inte alltid så lätt? Att svara på identitetens tre frågor: "Var kommer jag ifrån?", "Var är jag?" och "Vart är jag på väg?" i ett överkommersialiserat samhälle med ett överflöd av symboler, laddade med kan man tycka mer eller mindre artificiella värden, och som knyts till materiella produkter kan nog ha sina kniviga stunder?
Vi vill nog inte alltid bara vara "en i mängden", utan ofta vara något mer? Ett materiellt sätt att tillgodose behovet att sticka ut från mängden skulle kunna vara att köpa ett par nya snygga skor, samma modell som den übermanliga mannen med välvårdat skäggstugg har på sig på affischen i skoaffärens skyltfönster. Ett mer immateriellt sätt skulle kanske vara att ta en promenad med en vän, i sina gamla skor, och genom ett samtal om det som känns bra, eller under en skön tystnad få bekräftelse på att man är en go kille/tjej som duger som man är... och mer därtill?
Jag tror att ju högre vi klättrar på behovstrappan, desto mindre handlar det om att tillgodose behoven på ett materiellt sätt. Den materiella dimensionen äv behovstillfredsställandet blir "där uppe" mindre central. Jag tror att det är i mötet och dialogen med andra (som tex sina barn)... och mötet och dialogen med djur och natur... och dialogen med sig själv... att det liksom nog är där "det händer".
Man kan hävda att dagens industriella samhälle på en rad punkter vuxit sig alltför komplext och blivit alltför dysfunktionellt. Jag såg filmen Magnolia för första gången i fredags. Den visar vad jag tycker på ett bra sätt på den dysfunktionalitet det så kallade "postmoderna" komplexa samhället ger upphov till, där humana värden på något sätt sugs in i någon slags mixer och hamnar upphackat i en gröt under så mycket annat av primitiva maktbegär, fåniga leksaker, lukter, smaker, glitter och andra stimulanspaket.
Vi må ganska mycket fortfarande vara fast i gamla inlärda beteenden som hindrar oss att utvecklas vidare. Men det enda vi vet om idag och imorgon är att de inte kommer att bli de samma som igår.
...och kanske har Maslows modell från 50-talets USA hunnit blivit lite mossig? Är egentligen "självförverkligande" idag ett så särskilt bra namn för att försöka beskriva det yttersta av människan? Självförverkligande är kanske något som både går hand i hand med, och lägger grunden för ett sjätte trappsteg: att utveckla relationer ?
God Jul!... igen!
önskar Eric
Leendets makt
Alltid på väg in i det okända?...
Så är det väl att vara människa. Och har det väl varit i alla tider.
Exploatering av den materiella världen bestående av saker som stål, kol, olja (liksom levande organismer i form av växt- och djurkroppar, som tex virke och torsk) har sina begränsningar. Den materiella världen kan mätas och vägas eller uppskattas och sätter ramar som vi måste förhålla oss till.
Förvisso kommer den materiella världens storlek alltid i absolut mening att för oss förbli okänd. Vi kommer sannolikt alltid att kunna hitta lite mer malm, lite mer kol eller olja, eller avverka något träd till. Men av omsättning och omdirigering av naturens rikedomar följer konsekvenser. Vi rubbar en balans. Sker det i mindre skala är det helt i sin ordning. Vi är ju själva en del av balansen.
Det är när vi, liksom en kavaljer som tar ut svängarna i en vals så pass mycket att hans dam faller, som ett tydligt problem uppstår. Hon må vara attraherad av honom och hans fysiska krafter, men använder han dem på ett alltför oförsiktigt sätt så är risken stor att han inte får någon andra dans.
Svängar som vi, mänskligheten, tar med vår partner, planeten vi bor på, är inte sällan lite i häftigaste laget. Våra aktiviteter idag leder till sjunkande grundvattennivåer, sjöar som försvinner, skogar som krymper, odlingsbar jord som krymper, betesmark som blir till öken, fiskbestånd som kollapsar, förändringar i klimatet med bla för med sig att isar och glaciärer smälter, havet stiger, floder sinar, skördar försämras och stormar blir mer destruktiva.
Försurning, övergödning och spridning av kemikalier som leder till att man idag i analys av blod från navelsträngen från nyfödda kan hitta 287 kemikalier (varav vi vet att 180 är cancerframkallande hos människor och djur, 217 är giftiga för hjärnan och nervsystemet, och 208 förorsakar medfödda fel eller onormala utveckling i djurförsök)* ställer oss en del frågor.
Kanske kan vi inte längre leva som om jorden var platt och till ytan oändlig?
Kanske är det sedan en tid redan en förlegad idé?
Det handlar om oss. Om att finnas till. Om att vara. Om att utvecklas. Vi tillsammans.
Det handlar om något tidlöst, alltsedan människan blev människa. Det vi har tillsammans.
Det handlar om att vi hör samman.
Det handlar om att hålla samman.
Det handlar om att visa varandra att vi vill höra och hålla samman.
Materiella saker och strukturer som vi byggt kanske inte alltid håller i evighet,
men vi gör det, om vi vill, om vi väljer det.
Bär vi ett leende mot varandra kan världen runt om oss rasa samman, det är inte så farligt.
Med ett leende är vi alltid hemma.
ERIC WESTERBERG
Referenser
* Lester R. Brown "Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda jorden!" Addera Förlag 2008, sid 130. http://www.planb3.se/
Jane Houlihan et al., Body Burden: The Pollution in Newborns (Washington, DC: Environmental Working Group, 2005).
Ronald McDonald är fascist
Ronald McDONALD är fascist. Det kapitalistiska systemet matar folket med propaganda om förträffligheten med en massa trams.
Människor har ett starkt behov av att ingå i sociala gemenskaper. Propagandan handlar i mycket om att styra den sociala gemenskapen till att kretsa kring tramset. För att platsa i gemenskapen måste man köpa tramset.
Väl inne i systemet verkar det vara ganska få som har förmåga att se det galna i det, även om vi mår illa av alla popcorn, sliter ner våra kroppar och får diagnosen utmattningssyndrom av alla "effektiviseringar" på jobbet.
Lite som i MATRIX är vi förslavade av maskiner (maskinerna, som kommer från det kapital som är koncentrerat till vissa få individer som ser sina privata intressen i maskinerna, inte omgivningens).
Borde det inte vara mer utspritt? Är vi verkligen beroende av typer i kostymer som ritar smala korridorer för oss att springa i? Borde inte vi själva tillgodose våra behov mer lokalt, både med tanke på vår egen och miljöns utveckling?
Blogga en ny värld
Tack för internet! Massmedias påverkan på hur vi uppfattar vår värld är fortfarande monumental, men i ökande grad byter vi idéer med varandra, våra egna idéer. Tack blogg.se! ...bland annat.
En ny värld. Vi lägger grunden till en ny värld genom att dela våra idéer och drömmar om hur vi alla bättre ska få utrymme och möjligheter att utvecklas till just vad vi KAN utvecklas till. Det finns inget tak på utvecklingen (förutom på ett materiellt plan). Den immateriella utvecklingspotentialen är obegränsad, dvs vad det finns att utforska och vinna i vår interaktion oss människor emellan, och i vår interaktion med annat levande, djur och natur.
Att testa idéer: låta dem växa, omformas och falla sönder om vart annat är en process som leder fram till ögonblick för de stora förändringarna, till avgörande ögonblick då vi kommer att välja att agera annorlunda. Vi drivs av nyfikenhet och vilja att få ut mer av oss själva och vårt sätt att ordna saker omkring oss.
Genom hela vår historia har vårt förhållningssätt till olika saker kontinuerligt förnyats, när så att säga vår magkänsla och uppgraderade förmåga att resonera rationellt har hittat en "ny balans". När förändringar kommer är svårt att säga. De byggs upp över en längre tidsperiod, men när tiden väl är mogen kan de blomma upp i en ganska snabb takt.
Funderar du ibland över varför du gör som du gör, lever som du lever? Låt din omgivning ta del av dina funderingar, låt mig ta del av dina tankar! Om du inte bloggar, kommentera en blogg (som denna)!... eller diskutera med dina vänner hur du ser på saker över en kopp kaffe eller te... skriv en dikt eller en sång... för dagbok med kulspetspenna... eller testa din nuvarande värld på annat sätt.
Sannolikt utvecklas dina tankar och uppfattningar mest när de testas i andras sällskap. Bloggandet bjuder in till dialog med andra, medan den kulspetspenneförfattade dagboken inte gör det. Därför har jag hamnat här nu. För att jag tror att vi tillsammans snabbare bygger en skönare värld för oss att leva i. På egen hand kommer jag inte vidare långt, om någonstans alls.
Gå med små steg, le med allt det vackra och njut av friktionen.
Fridens liljor.
