Leendets makt
Vart är vi på väg?...
Alltid på väg in i det okända?...
Så är det väl att vara människa. Och har det väl varit i alla tider.
Exploatering av den materiella världen bestående av saker som stål, kol, olja (liksom levande organismer i form av växt- och djurkroppar, som tex virke och torsk) har sina begränsningar. Den materiella världen kan mätas och vägas eller uppskattas och sätter ramar som vi måste förhålla oss till.
Förvisso kommer den materiella världens storlek alltid i absolut mening att för oss förbli okänd. Vi kommer sannolikt alltid att kunna hitta lite mer malm, lite mer kol eller olja, eller avverka något träd till. Men av omsättning och omdirigering av naturens rikedomar följer konsekvenser. Vi rubbar en balans. Sker det i mindre skala är det helt i sin ordning. Vi är ju själva en del av balansen.
Det är när vi, liksom en kavaljer som tar ut svängarna i en vals så pass mycket att hans dam faller, som ett tydligt problem uppstår. Hon må vara attraherad av honom och hans fysiska krafter, men använder han dem på ett alltför oförsiktigt sätt så är risken stor att han inte får någon andra dans.
Svängar som vi, mänskligheten, tar med vår partner, planeten vi bor på, är inte sällan lite i häftigaste laget. Våra aktiviteter idag leder till sjunkande grundvattennivåer, sjöar som försvinner, skogar som krymper, odlingsbar jord som krymper, betesmark som blir till öken, fiskbestånd som kollapsar, förändringar i klimatet med bla för med sig att isar och glaciärer smälter, havet stiger, floder sinar, skördar försämras och stormar blir mer destruktiva.
Försurning, övergödning och spridning av kemikalier som leder till att man idag i analys av blod från navelsträngen från nyfödda kan hitta 287 kemikalier (varav vi vet att 180 är cancerframkallande hos människor och djur, 217 är giftiga för hjärnan och nervsystemet, och 208 förorsakar medfödda fel eller onormala utveckling i djurförsök)* ställer oss en del frågor.
Kanske kan vi inte längre leva som om jorden var platt och till ytan oändlig?
Kanske är det sedan en tid redan en förlegad idé?
Det handlar om oss. Om att finnas till. Om att vara. Om att utvecklas. Vi tillsammans.
Det handlar om något tidlöst, alltsedan människan blev människa. Det vi har tillsammans.
Det handlar om att vi hör samman.
Det handlar om att hålla samman.
Det handlar om att visa varandra att vi vill höra och hålla samman.
Materiella saker och strukturer som vi byggt kanske inte alltid håller i evighet,
men vi gör det, om vi vill, om vi väljer det.
Bär vi ett leende mot varandra kan världen runt om oss rasa samman, det är inte så farligt.
Med ett leende är vi alltid hemma.
ERIC WESTERBERG
Referenser
* Lester R. Brown "Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda jorden!" Addera Förlag 2008, sid 130. http://www.planb3.se/
Jane Houlihan et al., Body Burden: The Pollution in Newborns (Washington, DC: Environmental Working Group, 2005).
Alltid på väg in i det okända?...
Så är det väl att vara människa. Och har det väl varit i alla tider.
Exploatering av den materiella världen bestående av saker som stål, kol, olja (liksom levande organismer i form av växt- och djurkroppar, som tex virke och torsk) har sina begränsningar. Den materiella världen kan mätas och vägas eller uppskattas och sätter ramar som vi måste förhålla oss till.
Förvisso kommer den materiella världens storlek alltid i absolut mening att för oss förbli okänd. Vi kommer sannolikt alltid att kunna hitta lite mer malm, lite mer kol eller olja, eller avverka något träd till. Men av omsättning och omdirigering av naturens rikedomar följer konsekvenser. Vi rubbar en balans. Sker det i mindre skala är det helt i sin ordning. Vi är ju själva en del av balansen.
Det är när vi, liksom en kavaljer som tar ut svängarna i en vals så pass mycket att hans dam faller, som ett tydligt problem uppstår. Hon må vara attraherad av honom och hans fysiska krafter, men använder han dem på ett alltför oförsiktigt sätt så är risken stor att han inte får någon andra dans.
Svängar som vi, mänskligheten, tar med vår partner, planeten vi bor på, är inte sällan lite i häftigaste laget. Våra aktiviteter idag leder till sjunkande grundvattennivåer, sjöar som försvinner, skogar som krymper, odlingsbar jord som krymper, betesmark som blir till öken, fiskbestånd som kollapsar, förändringar i klimatet med bla för med sig att isar och glaciärer smälter, havet stiger, floder sinar, skördar försämras och stormar blir mer destruktiva.
Försurning, övergödning och spridning av kemikalier som leder till att man idag i analys av blod från navelsträngen från nyfödda kan hitta 287 kemikalier (varav vi vet att 180 är cancerframkallande hos människor och djur, 217 är giftiga för hjärnan och nervsystemet, och 208 förorsakar medfödda fel eller onormala utveckling i djurförsök)* ställer oss en del frågor.
Kanske kan vi inte längre leva som om jorden var platt och till ytan oändlig?
Kanske är det sedan en tid redan en förlegad idé?
Det handlar om oss. Om att finnas till. Om att vara. Om att utvecklas. Vi tillsammans.
Det handlar om något tidlöst, alltsedan människan blev människa. Det vi har tillsammans.
Det handlar om att vi hör samman.
Det handlar om att hålla samman.
Det handlar om att visa varandra att vi vill höra och hålla samman.
Materiella saker och strukturer som vi byggt kanske inte alltid håller i evighet,
men vi gör det, om vi vill, om vi väljer det.
Bär vi ett leende mot varandra kan världen runt om oss rasa samman, det är inte så farligt.
Med ett leende är vi alltid hemma.
ERIC WESTERBERG
Referenser
* Lester R. Brown "Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda jorden!" Addera Förlag 2008, sid 130. http://www.planb3.se/
Jane Houlihan et al., Body Burden: The Pollution in Newborns (Washington, DC: Environmental Working Group, 2005).
