Ett sjätte trappsteg?
I vår strävan att växa och utvecklas som människor så tror jag nog att den gamle Abraham Maslow skissade en ganska fin modell, den som ofta refereras till som "behovstrappan".
Det nog handlar om att tillgodose först de mest grundläggande fysiologiska behoven för överlevnad (mat, sömn, värme etc)... för att med fingerspetsarna successivt sedan kunna utforska någon form av känsla av trygghet... som när den blir mer stabil kan få oss att söka efter att känna oss delaktiga och att vi tillhör en gemenskap.
Känner vi oss tillräckligt delaktiga och tillhörande i olika sociala grupper kommer nästa sak vi aspirerar på att handla alltmer om vår egen självaktning (vilka vi upplever oss att vara i förhållande till andra)... och ju mer vi känner oss veta vilka vi är i förhållande till andra, kommer vi i perioder att kunna röra oss på en yta där livet för oss handlar om det sista av våra grundläggande behov: självförverkligande, att vidare utforska vilka vi är, oberoende av andra. Något ungefär sådant har jag förstått det som att den gamle Maslow tänkte på sin kammare.
Våra grundläggande behov kan ju vidare tillgodoses på så många olika sätt. Läser vi av signalerna från naturen som på så många områden inte mår bra skulle man kunna dra slutsatsen att vi idag i aningen för stor utsträckning är materiellt orienterade i våra sätt att tillgodose våra behov.
Som en gosse med solsken i blick tror jag därför att vi kommer att röra oss mot en ekonomi där den ekonomiska aktiviteten alltmer utgörs av produkter som i ökande utsträckning är "immateriella" i sin natur, som tex kunskap, kommunikation, kretsloppsmedvetenhet, kreativitet, kultur, konst etc.
PR-industrin har nog de senaste 50 åren blivit allt duktigare på att spela på tex vår självkänsla. Att som individ veta vem man är i så ett komplext samhälle som dagens, det så kallade "globala samhället", är kanske inte alltid så lätt? Att svara på identitetens tre frågor: "Var kommer jag ifrån?", "Var är jag?" och "Vart är jag på väg?" i ett överkommersialiserat samhälle med ett överflöd av symboler, laddade med kan man tycka mer eller mindre artificiella värden, och som knyts till materiella produkter kan nog ha sina kniviga stunder?
Vi vill nog inte alltid bara vara "en i mängden", utan ofta vara något mer? Ett materiellt sätt att tillgodose behovet att sticka ut från mängden skulle kunna vara att köpa ett par nya snygga skor, samma modell som den übermanliga mannen med välvårdat skäggstugg har på sig på affischen i skoaffärens skyltfönster. Ett mer immateriellt sätt skulle kanske vara att ta en promenad med en vän, i sina gamla skor, och genom ett samtal om det som känns bra, eller under en skön tystnad få bekräftelse på att man är en go kille/tjej som duger som man är... och mer därtill?
Jag tror att ju högre vi klättrar på behovstrappan, desto mindre handlar det om att tillgodose behoven på ett materiellt sätt. Den materiella dimensionen äv behovstillfredsställandet blir "där uppe" mindre central. Jag tror att det är i mötet och dialogen med andra (som tex sina barn)... och mötet och dialogen med djur och natur... och dialogen med sig själv... att det liksom nog är där "det händer".
Man kan hävda att dagens industriella samhälle på en rad punkter vuxit sig alltför komplext och blivit alltför dysfunktionellt. Jag såg filmen Magnolia för första gången i fredags. Den visar vad jag tycker på ett bra sätt på den dysfunktionalitet det så kallade "postmoderna" komplexa samhället ger upphov till, där humana värden på något sätt sugs in i någon slags mixer och hamnar upphackat i en gröt under så mycket annat av primitiva maktbegär, fåniga leksaker, lukter, smaker, glitter och andra stimulanspaket.
Vi må ganska mycket fortfarande vara fast i gamla inlärda beteenden som hindrar oss att utvecklas vidare. Men det enda vi vet om idag och imorgon är att de inte kommer att bli de samma som igår.
...och kanske har Maslows modell från 50-talets USA hunnit blivit lite mossig? Är egentligen "självförverkligande" idag ett så särskilt bra namn för att försöka beskriva det yttersta av människan? Självförverkligande är kanske något som både går hand i hand med, och lägger grunden för ett sjätte trappsteg: att utveckla relationer ?
God Jul!... igen!
önskar Eric
Och Aimee Manns version av låten One i Magnolia är hjärtskärande, tycker jag.
One is the loneliest number
That you'll ever do
Two can be as bad as one
It's the loneliest number since the number one
No is the saddest experience
You'll ever know
Yes, it's the saddest experience
You'll ever know
...
(sen tappar texten tycker jag...)
Några reflektioner kring Max-Neef?
: )
MODELLER ÖVER BEHOV, STYRKOR OCH SVAGHETER, VÅR UTVECKLING OCH RITES DE PASSAGE
Vissa behov är mer grundläggande än andra och jag tycker därför att hierarkierna mellan olika behov i Maslows modell har en poäng. Maslows modell kan användas som ett verktyg för att förstå hur människor kan utvecklas: Är en människas mer grundläggande behov (lägre ner i trappan) nog tillgodosedda för att man ska kunna ställa krav på henne att utvecklas på de övre trappstegen? Hur kan man formulera kraven på utveckling på högre plan på ett pedagogiskt sätt som tar hänsyn till svagheter personer har på lägre nivåer?
Den verklighet Maslows modell (med sina fem nivåer av behov) försöker beskriva är utifrån individens horisont. Man kan tycka att den kanske inte är så tydlig som man skulle kunna önska kring det faktum att individen liksom inte är en ö, utan lever och samspelar i ett större socialt och ekologiskt sammanhang.
Hur påverkar och samspelar individen med sin omgivning? Tar individen ansvar för sitt agerande? Att tillföra en nivå i Maslows modell som även inkluderar vårt starka behov av att utveckla relationer till andra människor och vår omgivning i stort ser jag göra den mer komplett. Invididen sätts i ett sammanhang.
Manfred Max-Neef har med sitt bidrag till dialogen kring våra behov i "Human Scale Development - An Option for the Future" (Development Dialogue 1989:1, CEPAUR/Dag Hammarskjöld Foundation) och identifieringen av behoven Subsistence, Protection, Affection, Understanding, Participation, Idleness, Creation, Identity och Freedom inte lagt samma vikt vid deras inbördes rangordning (förutom att alla andra behov förutsätter att behovet Subsistence är tillgodosett). Behoven menar han samspelar med varandra, och varje behov kan tillgodoses på olika nivåer, eller "existential categories": Being, Having, Doing, Interacting.
Max-Neef har ett annat sätt att försöka beskriva våra behov än Maslow. Är det bättre än Maslows sätt? Det har i alla fall sina styrkor. Den fjärde av de "existentiella kategorierna" av hur vi kan tillgodose våra behov: Interacting är grundläggande för alla levande organismer. Den viktiga dimensionen har som påpekat idag inte samma utrymme i Maslows modell.
Vårt sätt att förhålla oss till och interagera med varandra och andra arter, liksom vårt sätt att förhålla oss till och nyttja våra naturresurser i övrigt är en disciplin som vi idag inte riktigt kan slå oss på bröstet och säga att vi behärskar fullt ut.
Om att vara vuxen är att ta ansvar, hur vuxet beter vi oss idag? Gentemot varandra? Gentemot det sammanhang i övrigt iv lever i: mot andra arter... och brukar vi våra begränsade naturresurser på ett vuxet sätt?
Timman är slagen. Startskottet har gått. Den oskyldiga ungdomen när vi kunde skylla på ovetskap är historia. Mänskligheten i stort går nu igenom rites de passage in till vuxenlivet, varje individ sin unika uppsättning rites de passage. Lycka till till oss!
(Rite de passage: "A formal procedure or act marking the beginning of a new defined stage in a person's life, a rite of passage". (Anthropology). http://www.highbeam.com/doc/1O33-ritedepassage.html)
